Jepp, igår firade Zelda sin -årsdag 
Är så glad att vi ännu har henne med oss och hoppas på många friska år än, trots att statistiken talar emot det! Varje år vi får med henne är en gåva. <3
Lite dåligt samvete har jag då jag jobbade ett 24-timmars och inte kom hem förrän idag. Men jag tror inte Zelda tog illa upp för hon blev uppvaktad med tårta och paket av dottern, hon fotade så jag fick se bilder av kalaset
Grattis hela O-kullen och speciellt brorsan Ozzy i Edsbyn!
Igår var jag på kurs igen Kursen startade förra veckan men då kunde inte jag vara med så första kurstillfället för mig blev igår. Detta är en tävlingslydnadskurs på 8 gånger, förberedande för lydnadsklass 1 hos Hundtränaren.
Detta är en kurs jag skulle gått med Ninja, men eftersom hon inte finns med oss längre och jag har lovat Zelda att slippa tävlingslydnad så tänkte jag först inte ens på att anmäla mig. Men goaste Lina gav mig inspiration att gå med som åhörare. Att gå som åhörare på kurs är väldigt givande, man kan vara med och lyssna och titta på ekipagen på ett helt annat sätt än när man har egen hund.
Kunskaperna ska jag plocka med mig och använda på den kommande valpen. Hoppas det inte dröjer alldeles för länge innan den kommer! Träningslusten börjar verkligen att spira! Åh, vad jag längtar efter ett litet bustroll med max energi att jobba!
Zelda är morrontrött, väldigt morrontrött! Idag hade hon inte alls tänkt gå upp i tid. Till slut fick jag gå in och väcka henne om vi skulle få nånting gjort och då var klockan över 10.00
Gääääsp!
Måste jag verkligen gå upp redan???
Gandalf väntar på att Zelda ska släpa sig ur bädden
Efter en del tjat fick jag upp Zelda och vi kom ut så jag fick klippa henne färdigt. Svansen tunnade jag ut rejält men klippte inte bort all päls, tror det kan se lite lustigt ut då Såhär ser hon ut som helt färdig. Annica har lovat att ränder och andra ojämnheter försvinner på en vecka, hoppas hon har rätt 
Liten, liten rumpa
Trots att jag klippt ur svansen rejält så syns det knappt, kanske tar lite mer nån dag
Nej, nu ska vi ut på promenad! 
Före:
Nyduschad, fönad, fluffig och jättefin i måndags
Bläääh, vill inte klippas.
I halvtid, in och vilar och käkar middag
Efter
Men snälla matte du lägger väl inte ut det här på bloggen va!?
Efter tips från Annica om vilka klippmaskiner som funkar på ”jättepälsar” och vilka skär som skall användas, så köpte jag en begagnad Oster på Blocket med rätt pälsskär och ett tasskär.
Den kom på posten idag och jag var givetvis tvungen att testa direkt! Funkade inget vidare, blev ganska besviken och gick in och surade med en kaffekopp. Sonen däremot som inte var sur satte sig och läste genom bruksanvisningen och det visade sig att skären behövde en ordentlig tvätt sen funkade det kanon!
Nu har Zelda fått en något mera praktisk sommardress och kan bada precis hur mycket hon vill. Inte lika vacker kanske men istället söt som en valp Jag hoppas att hon kommer tycka det är jätteskönt! Imorgon ska jag rätta till svansen och klippa bort den långa pälsen på baksidan frambenen. Det hade vi ingen lust att göra idag
Lätt att snubbla med tungan över ett så långt ord
Vi är ett gäng som bestämt att kontinuerligt träffas för att träna vardagsproblem med våra dogs. Vi har allihop samma grundtänk kring hundträning så det blir enkelt att träna och hjälpa varann. Inga sura mattar, inga korrigerade hundar. Alla lyckliga och glada
Vi kommer att träffas hemma hos varann och träna det som vi tycker att vi kan ha problem med hemma i vardagen. Kan vara vad som helst t.ex att man har en hund som varvar upp för mycket i hälsningceremoni innanför ytterdörren.
Zelda är snart 9 år och jag tänkte först, inte har väl vi några problem? Nä… egentligen inte men ändå. Många av hennes små olater lägger jag ingen större vikt vid, speciellt inte de hon har börjat med på ålderns höst, tycker nästan det är lite charmigt att hon har sina egenheter och då är de ju inga problem.
Men det finns en sak som hon började med efter Ninjas bortgång och det är pip och skrik när hon träffar människor och hundar hon inte sett på ett tag. Hon har alltid varit glad när hon träffar de hon tycker om men hon har verkligen varvat upp det där och ibland riktigt ylar hon och nästan släpar sig fram för att hälsa med mig hängande i kopplet. Jag trodde detta var något tillfälligt och att ju längre tiden gick ju mer skulle hon bli som förr, men nu är det drygt 5 månader sen Ninja lämnade oss och Zelda fortsätter på samma vis så DET ska vi träna på våra träffar
Idag träffades vi hemma hos Lina och där började vi med att träna öppna dörren Lina vill få till ett nytt beteende på Pejla innanför dörren när folk kommer och vi i träningsgänget fick idag agera besökare
Måste säga att vi hade otroligt roligt när vi sprang ut och in genom dörren, smällde i dörren, ryckte upp dörren, skrek Hej! Hallååå? o.s.v.
Efter träningspasset med Pejla bjöds det på fika ute i solen och sen tränade vi hundmöten och skvallerträning med vovvorna ute på vägen och på gärdet bredvid Linas hus.
Jag tror dessa träningstillfällen kommer att bli kanon för oss allihop! Bara att träffas och göra något annorlunda är givande ur flera perspektiv! Man blir alldeles varm och lycklig inombords
Tack tjejer för idag!
Allra sötaste lilla Snipe!
Men blir det nån fika, eller???
Lina och Zaphod tränar gå fint hos matte vid möte av fotograf på trottoaren
Finaste Olivia!
Duktig Snipe!
Känns som evigheters, evigheter sen vi hade möjlighet att gå tillsammans med någon. Med mina konstiga tider är det svårt att planera och få till det med någon annan, men plötsligt händer det!
Goaste Lena och Zorro kom och promenerade med oss och självklart blev det en liten fika efter detta
Igår körde jag uppletande med Zelda. Lade ut två dummiesar i skogen nedanför huset och skickade Zelda på den första och jodå full fart ut, Zeldas full fart, alltså lunkande hon fann den direkt, blev skitmallig och drog mot…. huset! här funkade ingen belöningsträning utan jag fick minsann varsågod att locka fröken tillbaks för att skicka på nästa. Men hon fann den åxå och vid avlämnandet fick hon den första dummien som belöning att bära tillbaks till huset Bära är verkligen hennes grej. Min, min, min! ser hon ut att tänka Vår goaste, alldeles speciella Fru fluff! <3
Denna helg har jag gått hundkurs. En kurs i avslappning och kontroll med Åsa Jakobsson som instruktör. Denna kurs anmälde jag mig och Ninja till tidigt ifjol höst och som jag längtade mycket till. I vintras när allt var som jobbigast var jag tveksam till om jag överhuvudtaget skulle gå den men bestämde mig tillslut för att genomföra kursen som åhörare och så himla glad jag är idag för det valet!
Det har varit en känslomässigt mycket tuff kurs först och främst eftersom inte Ninja fanns vid min sida som var meningen men åxå glädje över att träffa bekanta som jag inte sett på länge och flera av oss har en tuff tid bakom oss och en del kvar att ta oss igenom. Tårarna brände många gånger bakom ögonlocken.
Kursen handlade om avslappning/kontroll av hund. Men det var som att både människor och hundar verkligen fick en meditationshelg. Att få prata känslor, möta andra med svårigheter bakom sig och ventilera med varann i en lugn och fin miljö, helt utan stress blev för mig det mest givande och totalt oväntade denna helg.
8 ekipage med hund och 13 åhörare på en plan och alla föll in i ett sakta tempo, eller låg helt avslappnade. Underbart!
Åsa är en underbar instruktör med ett stort etiskt tänk runt hunden som individ. Jag hoppas att jag någon gång i framtiden har möjlighet att med en annan hund gå kurs för Åsa.
Att jag inte valde att istället gå kursen med Zelda beror helt enkelt på att hon inte behöver denna kurs, Zelda är hunden som ger avslappningen ett ansikte. Med henne har jag andra planer och hoppas på att kunna gå en kurs till hösten som jag tror passar henne som handen i handsken.
Tack Lina, Hundtränaren, för att du fixade att Åsa kom hit!
Här Annika kommer ett inlägg till dig, de utlovade bilderna på Gandalf
Flera gånger per vecka låter jag Zelda leta godis (små bitar hemgjort godis som torkad lunga och ibland torkad lever) ute på gården som födoberikning och mental stimulans. Detta har Gandalf lärt sig och när jag säger ”leta” till Zelda så kommer Gandalf springade och letar även han
Detta är inget han börjat med nu, han har gjort så i några år men då jag och Annika pratade i telefon häromdagen kom det på tal och jag lovade henne bilder på detta
Det går inte så fort för honom, när Zelda har glufsat i sig kanske 20 bitar har väl han funnit möjligen två-tre stycken att gnaga på men han verkar tycka det är kul och vill alltid vara med
Ja inte helt men delvis åtminstonde
Det är ju lika viktigt för katter som för hundar att äta art-anpassad mat, men jag har tidigare inte känt mig redo att Barfa katt. Det är visserligen inte stor skillnad på vad de ska ha men en viss skillnad är det och jag har inte läst in mig ordentligt på katt.
Men då vi har en full frys och ett frysskåp med blandat kött från, gris, kyckling, älg och lamm så känns det lite slöseri att gå och köpa burkmat till katten.
Torrfoder ”akutslutade” vi med i vintras då Gandalf för andra gången åkte på problem med kisseriet och efter en hel del googlande insåg vi att torrfoder troligtvis är boven bakom. Den enda torra maten han nu får i sig är hemmatorkad älglunga som enligt honom är en delikatess
För några veckor sen började vi ge råa kycklingvingar och så har han smakat rått älgkött och rå grisfärs. Det verkar falla herrn i smaken och han är mycket nöjd Vi ger honom fortfarande burkmat några måltider per vecka, då jag inte har nog med taurinkällor att ge. I burkmat finns taurin tillsatt och då vet jag att han får i sig det.
Som kastrat har han varit ”konstant hungrig” och det blev ett gissel när vi tog bort torrfodret. Han skrek efter mat hela tiden och jag tyckte inte att vi gjorde annat än hällde upp burkmat i hans skål och så glufsa han i sig det och stod och skrek igen efter mer mat! Ett tag trodde jag han skulle driva oss till vansinne med sitt mjauande… När han nu tuggat i sig ett par kycklingvingar är han nöjd och belåten i flera timmar, halleluja!
Vi har under denna tid även tränat honom att ”hålla käften” Minsta lilla mjau som kommit ur hans mun när vi varit på väg mot matskålen så har vi vänt och gått därifrån. Han har inte fått mat förrän han suttit tyst och jag lovar det har varit en viljekamp! Ibland har jag eller nån annan i familjen, sprungit till matskålen kanske tio gånger på raken och fått vända vid mjau men nu har han börjat haja och det är bara någon enstaka gång han glömmer bort sig och klämmer fram ett ynka mjaaau Det går att träna katter efter ”klickermodellen”
Gandalf är ju utekatt, så till viss del självbarfar han ju på möss och småfåglar så övergången borde ju inte va speciellt drastisk. Det känns riktigt bra att kunna erbjuda även katten bra, nyttiga och faktiskt billigare måltider!
Ett litet minus är att Zelda är oerhört intresserad av Gandalfs måltider nu och vi måste stänga in honom i tvättstugan när han äter för annars snor hon maten av honom
Kycklingvinge, smask!
Torkad lunga, yummie!
Zelda och vi andra har sen igår ”barnvaktat” goaste grabbarna Goliat och Loke
