Dumma Zeldas öron:(

Lillan — Thu, 26 Jan 2012 19:24:28 +0000

Zelda har i alla år haft ”krångelöron” men de två sista åren har hon klarat sig helt från klet och klåda. Har hållit efter dem genom att tvätta med Otoclean typ varannan, var tredje vecka.

Tyvärr så har det under vintern krypit på sakta men säkert med mer och mer klåda och massor av klet Trodde ett tag att jag skulle vara tvungen att åka in till veterinären. Men i samråd med vet. bestämde vi att jag skulle ”supertvätta” (d.v.s. ge två pipetter varje dag i örat) i en vecka till. Nu har jag gjort det, plus gett henne extrastor lever-ranson och massor av c-vitamin och nu äntligen ser det mycket bättre ut! Hoppas nu att det på riktigt försvinner, så hon slipper dit.

Fattar inte varför det helt plötsligt dök upp tillbaks när hon varit fri så länge? Har trott att hon skulle slippa vidare bekymmer med öronen efter att hon börjat Barfa. Kan det bero på att hon varit ur gängorna efter Ninja? Borde kanske ha stött till med x-tra vitaminer direkt efter Ninjas bortgång? Jag vet ju att löp, skenvalpning, stress m.m. påverkar kroppen och dess vitaminupptag. Sorg kanske kan vara stressande?

Klossträning

Lillan — Tue, 24 Jan 2012 19:02:56 +0000

Börjat träna kloss med Zelda. Inte för att vi ska göra något utav det, inte för att jag behöver det för ingångar eller annat utan det enda syftet är att vi ska ha nåt att träna och ha kul Har ingen nog stabil kloss för Zelda, så en upp och nedvänd gryta fick agera kloss

Vill hålla igång gamla tanten i knoppen och jag behöver underhålla och förbättra min timing och frekvens. Det är svårt att hålla en hög belöningsfrekvens på Zelda jämfört med Ninja då hon är aningens mindre villig att bjuda beteende När man tränade Ninja fick man minsann hänga med i svängarna och ofta låg jag steget efter henne.

Zelda är ändå väldigt kul att träna för man ser på hela hennes kropp hur glad hon blir när hon gör rätt Jag och Louise fick skratta en hel del åt henne nu när hon funderade, klurade och i sakta mak testade! Men det är lång väg kvar, om jag ens lyckas att få upp båda framtassarna på klossen.

Ööööh!?

eeeh, godis? för vad?

hmmm…. såhär kanske?

Ahaaa!

Yummie!

En ledig helg!

Lillan — Mon, 23 Jan 2012 18:54:20 +0000

….och den var mycket välkommen! Men hua så fort den gick över och nu är det måndag igen!

Under förra veckan fick jag ett mess från bästa Lina som gjorde mig så himla glad och varm inombords! Känns som hundra år sen jag träffade henne och vovvarna så vi bestämde att träffas. Sagt och gjort, i lördags tog vi en promenad i skogen tillsammans. Zelda blev lika glad som mig av att träffa dem. Tyvärr har Pejla skadat en klo så hon fick vara hemma, men Zaphod och Zelda fick leka tillsammans.

I söndags åkte jag iväg och hälsade på uppfödare! Fick träffa fyra trevliga jaktgolden och blev rejält pussad Hundprat, kaffe och hembakad paj med vaniljsås, yummie!

Sååå, hittils har jag funnit två uppfödare i vårt avlånga land som detta år ska para på linjer jag är intresserad av. Dvs. kanadensiska linjer. Med en stor portion tur så kanske, kanske det någonstans detta år föds en liten tjej, med rätt attityd som bara längtar efter att få flytta till oss

Jag vill inte ha en ny Ninja, ingen kommer att kunna ta Ninjas plats eller ”bli” Ninja. Hon var unik och har sin speciella plats i hjärtat. Däremot letar vi efter en ny individ som kan fylla det tomrum som uppstod efter henne. Att leta ny valp skiljer sig inte nu mot letandet efter Ninja, en ”liten” mörk, golden med mycket motor och will to please är fortfarande vad jag vill ha. Har dubbelkontrollerat med övriga familjen ifall de har andra önskemål men alla är eniga. En liten jaktgoldentjej är vad vi vill ha.

Lusten kommer sakta tillbaks…

Lillan — Thu, 19 Jan 2012 19:06:36 +0000

…att aktivera hund. Efter Ninjas bortgång har jag tvingat mig ut på promenader med Zelda. Nu har jag kommit så långt att det återigen börjar bli en trevlig rutin, inte en kamp mot tårarna, att gå de dagliga promenaderna. Sakta men säkert blir de längre och längre och fler och fler. Ett ställe jag dock inte orkat gå än, är den sista jag gick med Ninja. Det är synd för det är en väldigt fin och trevlig promenadsträcka som jag vet att Zelda tycker om. Men jag klarar det inte än.

Lusten att träna hund har precis som promenadlusten varit som bortblåst, men idag stoppade jag på mig en dummie innan vi gick. Zelda blev överlycklig när jag skickade henne på flera olika upplet och kom varje gång mallig och stolt tillbaks med den Äntligen kändes det lite kul att aktivera hund igen! Sista uppletet fick hon, som belöning bära dummien ända hem och det är superbelöning för henne! Hon blir så himla glad och jag tror hon ser det som en väldigt viktig uppgift att bära ”bytet”

Hatar att få isklumpar mellan tårna och i trampdynorna

Jag fann den! Jag har den! Jag kommer matte!

Ska framåt…

Lillan — Sun, 15 Jan 2012 20:28:14 +0000

….men vad gör man om det är en dag då tårarna bara rinner? Jo, jag beställde mig två böcker och har bokat ett ev. möte med en uppfödare! Framåt ska jag! Det finns inga valpar att titta på, inte ens en parad tik, men det finns hundar och vi kan prata hund! så att åka och hälsa på gör ändå att jag ser framåt!

Dessa två böcker väntar jag nu ivrigt på ska dimpa ner i min låda:

Från Bokus

Och denna från Jipotimas

Tid att gå vidare

Lillan — Sun, 15 Jan 2012 12:59:45 +0000

I fredags var det två månader sen Ninja gick bort. Tårarna har inte slutat rinna men det är lite längre mellan dem. Saknad efter nån man älskat så högt gör vedervärdigt ont och ibland funderar jag på om jag nånsin kommer sluta gråta? Jag har fortfarande svårt att förlika mig med tanken på att inte hon finns mer.

Saknaden efter Tazzen finns samtidigt och smärtar men är lite lättare att ta, då han under en längre period var sjuk och att det på något vis mer kändes som att man gjorde honom en tjänst att somna in och slippa plågas mer. Älskade Tazzen! Så god och snäll!

Har gjort om på bloggen, bytt bakgrund, header m.m. för att ta ännu ett steg till, dags att gå vidare och se framåt. Det har tagit emot att ta bort Ninjas och Tazzens egna sidor, att radera kändes så definitivt men de kommer inte tillbaks. Lade istället till en sida uppe i menyn som heter ”änglar” där jag samlat älskade djur som vi mist genom åren. Då känns de inte helt borta, de finns på en egen sida och kvar i våra hjärtan.

Zelda ”barnvakt”

Lillan — Thu, 05 Jan 2012 21:15:22 +0000

Idag har varit och hämtat Torsbygrabbarna Goliat och Loke. Zelda ställer upp som barnvakt åt dem när deras matte skall ut på äventyr inatt

De är två jättehärliga grabbar och har funnit sig väl till rätta här hemma, speciellt i soffan Så kul att få passa dem!

Formel 1-orna vågar jag inte ha lösa så de får hålla tillgodo med att gå kopplade

Zelda blev lite bus-sjuk men ville inte leka med kompisarna

Oooops!

2012! förändringarnas år?

Lillan — Sun, 01 Jan 2012 15:04:53 +0000

Jag inledde det nya året med att jobba ett 24-timmarspass. Att fira nyår på jobbet spelar mig inte så stor roll, det kan vara rätt så mysigt till och med. Julafton är desto viktigare för mig att fira med mina nära och kära.

Jag ser detta nyår som ett avslut på ett riktigt tufft år. Ett år där jag ”tappat bort” mig själv, gått vilse och inte riktigt vet var jag har mig själv, eller andra människor. Att vi utanpå detta lidit förluster av kära människor och djur har gjort att det jobbiga blivit nästintill ohanterbart.

Vissa nödvändiga förändringar har jag redan gjort under 2011 för att komma vidare men mer måste till. Så 2012 ska bli ett förändringarnas år! Positiva förändringar. En av de första förändringarna blir att jag ska omge mig med människor som ger mig positiva energier och hålla mig från energislukarna. Jag har inte nog med egen kraft än för att ”stå emot” det negativa. Normalt när jag mår bra så studsar ”energierna” från negativa människor av mig men nu suger de musten ur mig. Jag känner så många bra människor, med positiva energier så de andra behöver jag inte!

Lögnarna, egoisterna och elaka människor som måste trycka ner människor i sin närhet, de som tycker de är förmer än andra, de som måste hävda hur duktiga de själva är och tala om hur många fel alla andra gör de ska jag hålla på avstånd! När jag mår som jag gör så är jag tillräckligt duktig själv på att tala om för mig hur mycket fel jag gör, vilka brister jag har och hur oduglig jag är så jag behöver INTE höra det av nån annan.

Jag är trött, så himla trött. Det tar enorm kraft av mig att försöka se ut som vanligt, bete mig ”normalt” och se ut som att jag mår bra tillsammans med andra, oftast fixar jag det men på bekostnad av min energi. Och jag ska jobba för att få styrkan tillbaks, slippa måla upp en fasad. Jag ska ta det steg för steg och om inga fler tragedier inträffar och om det bara får vara ett lugnt år så ska jag klättra upp för stegen, få näsan över vattenytan igen och MÅ BRA!

Så första dagen på nya året inledde jag med att ta en promenad med en människa som alltid ger energi, kanske ibland för mycket för hennes eget bästa men hon bara är sån. En människa som alltid sprider ett lugn över mig och som alltid är god och snäll. Bästa Lena!

Och nu blir det soffmys resten av kvällen och pizza med bästa familjen! Jag är så tacksam för dem allihop, de är verkligen det bästa jag har!

Sorgerna rullar på…

Lillan — Wed, 21 Dec 2011 19:29:17 +0000

Ja inte har 2011 varit ett år jag blickar tillbaks på med ett leende. Jag minns detta år med floder av tårar, sorg, begravning av djur och av människor, trötthet, förvirring, tappad tillit till människor, många jobbiga funderingar och tunga beslut. Det finns ljusglimtar av året men de överskuggas av allt för mycket svart. Ibland undrar jag verkligen om ordspråket: Ärlighet varar längst skulle spolas ner. Jag har haft detta ordspråk som ett mantra men börjar tro att jag har fel. Att falskhet och lögner verkar vara det som ger bäst utdelning här i livet! Vi andra som tror på ärligheten verkar vara förlorarna….

Vår katt Tazzen har idag efter lång tids sjukdom fått somna in. Ett tungt beslut att ta men nödvändigt då han de sista dagarna snabbt försämrats. Han har fått en fin grav bredvid Ninja. Kram älskade Tazzen och hoppas du mår bra nu!

Så oerhört saknad….

Lillan — Mon, 19 Dec 2011 21:16:28 +0000

Det går inte en dag utan att tårarna rinner. Ibland mer, ibland mindre. Den lyckliga hunden har lämnat ett stort, svart hål efter sig som ej går att fylla. När jag satt och tittade på bilder av henne fann jag en film från belöningsutvecklingskursen vi gick i våras för Fanny Gott. Jag har inte lagt ut den förut, delvis för att den är ganska lång och kanske inte speciellt kul för er att se men till allra största del beror det på att jag finns på filmen! Usch och tvi för att se och höra sig själv! Nu väljer jag ändå att visa filmen så ni får se hur lycklig, lyckliga hunden var Hon var alltid på hugget, redo för arbete eller bus. Tackade aldrig nej till nya upptåg men däremellan kunde hon slappna av och ligga helt utslagen, helst i soffan med huvudet i mattes knä.

Filmen var så stor från början, så för att kunna ladda upp den var sonen tvungen att hjälpa mig att krympa den kvalitetsmässigt tyvärr. Hon syns ju men inte lika bra