En fruktansvärd smärta…

… är att mista en älskad familjemedlem. Vill sända tusen kramar till en vän och hennes familj som idag mist sin älskade Atlas. Har följt Therese och Atlas sen han var en liten valp och det smärtar mig att han inte fick vara frisk, att hans kropp sa stopp i förtid. Varför? Det finns inga svar. Livet är så orättvist! Tänker på er, lider med er och tårarna rinner nerför mina kinder. Kraaam!

Fortsätt gå jag är alldeles bakom dig.

Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.

Jag är med dig, fast du inte ser mig.

Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.

Jag har det bra nu.

Så fortsätt att gå, för jag är alldeles bakom dig ändå

3 tankar på “En fruktansvärd smärta…

  1. Tack snälla! Jag vet inte hur jag ska ta mej ur detta som gör så ont. Jag saknar honom i varenda ögonblick eftersom han alltid var vid min sida. Jag ska tänka på den fina dikten när jag går på promenad, för han kommer alltid att vara med mej i hjärta och sinne för evigt ❤

Lämna ett svar till Therese & Atlas Avbryt svar