Det gör så dj-vla ont!

Promenaden i fredags slutade i tragedi. Nyfikna Ninja finns inte med oss längre och sorgen känns helt övermäktig. Vad jag förbannat mitt eget vägval, vad jag förbannat mitt val av att ha hundarna lösa! Jag har gått igenom denna dj-vla promenad om och om igen i mitt inre och ångrat, velat göra om! Men jag vet att om jag inte först fått facit i hand så hade jag gjort promenaden på samma sätt.

Ett liv i ständigt koppel var inget liv för Lyckliga hunden. Hon levde när hon i full fart fick sträcka ut sina ben och maxa kroppen. Allt gick så fort, hon stötte upp två rådjur, jag ropade men förgäves, hon var tätt i hälarna på dem, jättelycklig. De sprang mot vägen, Rådjuren tog sig över men det gjorde inte hon, det kom en bil och allt blev bara fel. Tårarna rinner och det gör så ont!

Varför du älskade ängel? Varför lämnade du oss så tidigt? Du blev allt vi önskade av en liten golden-tjej! Varför?

Fick denna fina dikt av min vän Ulrika P.

Med glimten i ögat fick du oss alltid skratta
att du inte längre finns kvar hos oss är svårt att fatta

Att säga farväl vi gör med stor smärta
för du kommer alltid att finnas kvar i vårt hjärta

Sov nu gott så ses vi kanske snart
och då blir det som vanligt med dig, full fart

26 tankar på “Det gör så dj-vla ont!

  1. Så ledsen för er skull. Hon dog nog lycklig i alla fall om det kan vara en tröst. Olyckan kan hända så snabbt och inget man rår över. Lilla Ninja som inte fick bli vuxen, så sorgligt. Hård kram//Tina

  2. Jag blir så ledsen när jag läser och livet är inte alltid rättvist. Jag känner så väl igen den smärta du känner och den försvinner aldrig, inte för mej i alla fall men den går att lära sig leva med.
    Det är en klen tröst men kom ihåg att hon var den gladaste, lyckligaste hunden med den bästa matten hon kunnat få.

    Många kramar Therese

  3. Tårarna rullar utefter kinden när jag läser om lyckliga hunden, känner så med dig Marita.

    Lyckliga hunden lever vidare vid Regnbågsbron.
    På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
    När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
    så kommer det till Regnbågsbron.
    Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
    så att de kan springa och leka tillsammans.

    Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
    och våra vänner har det varmt och skönt.
    Alla djur som har varit sjuka och gamla
    blir återställda till hälsa och vigör;
    de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
    precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

    Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
    de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
    Alla springer och leker tillsammans,
    men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

    Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
    Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
    hans ben bär honom fortare och fortare.
    Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
    i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

    Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
    dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
    och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
    som så länge varit frånvarande från ditt liv
    men aldrig från ditt hjärta.

    Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…

    Författare okänd…

  4. tårarna rinner och jag vet hur du känner… men olyckor kan vi aldrig förutse 😦 som när en bekant kom hit och våran Nato smet ut och slet av ledbandet i sitt bakben. Det ena bakbenet var redan opererat och jag visste att med två trasiga bakben blir det inte lätt för en stor malamute så jag hade bara ett val.. för hans skull.. men jag förstår dina tankar om vad man skulle kunnat gjort för att detta INTE skulle hända… Det trillar ofta en tår när jag tänker tillbaka på honom men jag ler mer och mer vid tanken på alla hans hyss och upptåg och det är skönt att ha dom ”busiga” minnena att gå tillbaka till… Kram till er alla i Rådom ❤

  5. Älskade Ninja, tänker massor på er. Goliat kommer att sakna sin lek kompis.
    Min stor skräck är ju att nån av grabbarna skall göra precis det som hände med Ninja för de är så snabba så ingen bilist i världen hinner reagera när de kommer farande, men som du säger en kopplad hund hela livet är inget alternativ. De måste får springa och sträcka ut ibland.

  6. Näe ,ursch…vad ska jag säga ,lider med er har syster yster Ninni karusell ,för henne gäller ,..full fart och överväxel.
    Inte kan man ha en sån levnadsglad tjej i koppel jämt.
    Ninja var ialla fall lycklig, jagandes över ängen inga sorger alls.

    Kram och Ninnipussar från oss ,vi önskar er allt gott.

    Marie & Wood and water Nyfikna Ninni

  7. Lina berättade att det hade hänt en olycka i facebookgruppen om hundträning som startades av Lina för ett tag sedan. Vilken fruktansvärd upplevelse att vara med om detta. Det gör fysiskt ont i magen när jag läser det. Många kramar till dig, det finns inga fler ord…

  8. Men.. nej!! Jag hittade bloggen precis idag. Ett inlägg någongång i mars, tror jag. Hundarna sprang och hade roligt i snön. Det var inte så kallt den dagen, inte så kallt som tidigare. Ninja hade på sig ett fint grå/lime täcke. Det var ganska nytt, tror jag. O så började jag läsa lite mer aktuella inlägg.
    Läste rubriken på detta inlägg och sen började jag läsa första meningen. Läste igen. Ninja? Vänta nu. Var inte det den söta valpen? Läste igen. Och igen. Men…. nej!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s