Så oerhört saknad….

Det går inte en dag utan att tårarna rinner. Ibland mer, ibland mindre. Den lyckliga hunden har lämnat ett stort, svart hål efter sig som ej går att fylla. När jag satt och tittade på bilder av henne fann jag en film från belöningsutvecklingskursen vi gick i våras för Fanny Gott. Jag har inte lagt ut den förut, delvis för att den är ganska lång och kanske inte speciellt kul för er att se men till allra största del beror det på att jag finns på filmen! Usch och tvi för att se och höra sig själv! Nu väljer jag ändå att visa filmen så ni får se hur lycklig, lyckliga hunden var 🙂 Hon var alltid på hugget, redo för arbete eller bus. Tackade aldrig nej till nya upptåg men däremellan kunde hon slappna av och ligga helt utslagen, helst i soffan med huvudet i mattes knä.

Filmen var så stor från början, så för att kunna ladda upp den var sonen tvungen att hjälpa mig att krympa den kvalitetsmässigt tyvärr. Hon syns ju men inte lika bra 😉