Imorse släppte jag ut vovvarna och utanför trappen hade Gandalf lagt en död snö-skata. Keep flög fram och grabbade tag i den och jag berömde givetvis! Oj! vilken duktig fågelapportör han kommer bli var min första tanke. Det var bara att Keep och jag hade inte samma tankar… han flög förbi mig in genom huset och ut på baksidan och innan jag hade hunnit reagera så svalde han hela Snö-skatan!!!!! Detta är min blivande fågel-apportör…
Någon timme senare gick vi ned till stranden för där var det vänner till oss som ville se lilla, goa, snälla valpen. Någonstans på vägen ner till stranden så förbyttes denna lilla söta, lugna valpen till ett litet bebismonster som både bet, skällde och hoppade på den stackars badande 1-åriga dottern till våra vänner…. fick ta monstret under armen och gå hem så han fick lugna ner sig.
Resten av dagen har gått bättre och lilla, goa Keep har varit som en ängel 🙂
Man blir faktiskt ganska trött av att jaga 1-åriga människobebisar!
vattenhunden.wordpress.com 
Skratt .. ja du i det lugnaste vattnet simmar de största fiskarna.. Även en lugn liten kan bli lite tokig ibland lär ju säkert hända igen .. men vad go han ser ut bäst du håller ett öga på Keep . blir så sugen när jag ser en sån mysig hund.. Gandalf vart ju bra han oxå på bild .. Lycka till med Keep
hahahaaaaa han tyckte väl att det var en kompis i samma ålder/storlek som han 😀 han såg ju heeelt galen ut på strandbilderna 😀 vad härlig 😉
Och snöskatan smakade säkert mums 🙂