Om Golden Retriever

Historia, Fakta, Standard

Som framgår av rasstandarden kommer Golden retriever från gränstrakterna mellan England och Skottland och dess ursprung kan dateras till senare delen av 1800-talet. Vid den tiden hade nya typer av gevär slagit igenom som förändrade sättet att jaga betydligt.

Efterfrågan på goda apportörer ökar
I Valerie Foss bok ”Golden Retriever Today” skriver hon om ett gods i Norfolk där det 1821 sköts 39 fåglar. Sextio år senare sköts 5363. Detta sagt för att åskådliggöra den utveckling av jakten som skedde på de stora godsen i Storbritannien. Det medförde naturligtvis även stora förändringar gällande vilka krav man ställde på sina jakthundar. Efterfrågan på goda apportörer ökade markant. Stora fågeljakter var högsta mode under senare del av 1800-talet och att ha en egen stam av goda apportörer gav mycket hög status.

Den första gula retrievern
Rasen grundare var Sir Dudley Coutts Marjoribanks, sedermera the first Lord Tweedmouth. Han ägde godset Guisachan i Skottland. Den första gula retrievern på Guisachan, kallad Nous, var från en kull med svarta Wavy coated retrievers som Lord Tweedmouth 1865 köpte av en skomakare i Brighton. Wavy coated retrievers var föregångare till rasen Flatcoated retriver. Nous parades 1868 med en Tweed water spaniel kallad Belle.

Det finns inga säkra uppgifter på hur en Tweed water spaniel såg ut. Det mest troliga är att det var stora spaniels som användes för vildfågeljakt i kustområdena vid gränsen mellan England och Skottland. De var leverfärgade eller gula. I denna första kull föddes fyra gula valpar Crocus, Cowslip, Primrose och Ada. Cowslip och Primrose behölls på Guisachan för vidare avel.

Lord Tweedmouth
Lord Tweedmouth förde en noggrann stambok över sin kennel. Därför vet vi idag exakt vad han gjorde i sin avel mellan åren 1868 till 1890 då boken slutar. Under den perioden linjeavlade Lord Tweedmouth mycket målmedvetet för att befästa egenskaperna hos sina gula retrievers. Förutom de två gula tikarna från den första kullen användes Tweed water spaniel, Labrador, Röd setter och Wavy coated retriever. Den sista kullen gula retrievers i Lord Tweedmouths stambok är födda 1889 och bestod av två tikar; Prim och Rose. Efter dessa två tikar går aveln in i en period som vi inte vet så mycket om, då det inte fördes någon stambok. 1894 dog Lord Tweedmouth och hans son tog över godset Guisachan. Man vet att det fanns gula retrievers på Guisachan fram till dess det såldes.

1900-talet
Rasen registerades som Flat or Wavy coated retrievers endast åtskilda av färg. De två första uppfödarna var Viscount Harcourt, kennel Culham och Mrs Charlesworth, kennel Noranby. Det var troligen Viscount Harcourt som myntade namnet Golden retriever. Bland hans tidiga hundar kan nämnas Culham Brass, född 1904 och Culham Copper, född 1908.

1910-talet
1913 godkändes rasen och fick namnet Retrievers (golden or yellow) och rasstandarden skrevs. Den har varit i stort sett oförändrad sen dess. Endast några mindre förändringar har gjorts genom åren.

1920-talet
Tillägget yellow togs bort i rasnamnet som blev GOLDEN RETRIEVER. Mrs Charlesworth, kennel Noranby, fick rasens första champion Nornaby Campfire, född 1912.

1930-talet
Avsnittet om storlek infördes i rasstandarden och gräddfärgen godkändes till att bli som standarden är formulerad idag ”any shade of gold or cream, but neither red nor mahogany”.
I Valerie Foss bok ”The Golden Retriever Second Book of Champions, Show champions, Field trail champion and Obedience champions” skriver Miss Joan Gill (Westley) om den förvirring hon kände som nybörjare i rasen gällande typ.

”Även om vi har typvariationer inom rasen Golden retriever idag är det ingenting jämförelsevis med tiden när jag skaffade min första Golden 1936. Simon of Brookshill var en stor (för stor!) ljus hund med vackert skuret huvud. Året efter fick jag rådet att köpa en tik kallad Speedwell Dulcet som var liten, mörk med sött men ganska tunt huvud. Jag var lite förbryllad. 1938 var jag på Crufts där GBCH Chief of Yelme blev Bäst i rasen. Han var en stor ganska ljus hund med ett kraftigt huvud och grova ben. På nästa utställning jag åkte på var GBCH Anningsley Fox BIR. Igen var det en komplett kontrast i storlek, färg, grovlek på huvudet och benstomme. Jag blev ännu mer förbryllad. Inte för skillnaderna i färg, vilket standarden tillåter, utan för skillnaderna i storlek, substans och typ”.

1940-talet
Under krigsåren låg i stort sett all hundverksamhet nere för att efter 1945 komma igång igen. Uppehållet av utbyte under krigsåren ledde till att en uppdelning i en sydlig och en nordlig typ uppstod. Den sydliga typen präglades av hundar med bättre fronter, halsar och skuldror. De hade inte så kraftiga huvuden och var mörka i färgen. De nordliga hundarna var oftast grövre med kraftigare huvuden, bra överlinjer och starka bakställ samt ljusare i färgen.

1950-talet
Några framgångsrika hundar av nordlig typ under 50-talet: GBCH Boltby Moonraker, GBCH Boltby Skylon och GBSHCH Boltby Sugar Bush. Några framgångsrika hundar av sydlig typ under 50-talet: GBCH Camrose Fantango, GBCH Jane of Anbria och GBCH Camrose Nicolas of Westley.1951 föddes rasens senaste dubbelchampion i Storbritannien GB Dual CH & Irish Dual CH David of Westley.

Under 50-talet utkristalliserades en mer specialinriktad jakttyp av Golden retriever ifrån de gamla dual purpose linjerna. Den typens främsta företrädare i England är sedan slutet av 40-talet Mrs June Atkinson, kennel Holway. Hon är i allra högsta grad ännu aktiv på field trials med sina hundar.

1950 introducerades Golden retriever i Sverige. Det var KG Zetterstén, kennel Borghälla, som tillsammans med Ulla och Sune Nilsson, kennel Hedetorpet, importerade den dräktiga tiken Barthill Fanny, född 1948. Hon var parad med Strelley Starlight. Det blev sex valpar och grunden för aveln av Golden retriever i Sverige var lagd. Samtidigt med Fanny kom NUCH Stubblesdown Tinker, född 1949.

Kennel Hedetorpet registrerade sin första egna valpkull 1957 efter Borghällas Golden Tatto och Borghällas Golden Ronny vilket resulterade i bl a INT NORDUCH Hedetorpets Amigo.
Mona Lilliehööks, kennel Apport, första Golden var Borghällas Golden Sanni. Hon var född 1953 och var efter NUCH Stubblesdown Tinker och en tik ur den första Borghälla kullen. Året efter kom den inflytelserika hanhunden Count Leo of Little Compton till Apport och kennelns första valpkull mellan Count Leo och Golden Sanni resulterade i en historisk kull där fyra av sju valpar blev champions.
Ylva Braunerhjelms, kennel Sandemar, första Golden var Count Leo dottern Bonnie av Sickelsjö, född 1958. Hon parades med SFNUCH Apports Larry JR och det blev landets första championtik INT SUCH Sandemars Azurra.

1960-talet
I mitten av detta decennium gjordes de första blandningarna mellan hundar av den södra och norra typen i England. Detta visade sig mycket framgångsrikt och värdefullt för rasen. Exempel på hundar ur de första av dessa kullar är GBCH Sansue Camrose Phoenix, GBCH Camrose Pruella of Davern, GBCH Cabus Caruso och GBCH Camrose Cabus Christopher.

I Sverige var de tre pionjärkennlarna Hedetorpet, Apport och Sandemar dominerande. Ett antal importer kom till landet genom dessa kennlars försorg. Kennel Hedetorpet importerade bl a INT NORDUCH Azor vd Kruidberg, INT NORDUCH Stolford Sea Bird och INT SNUCH Whamstead Jess.

Kennel Apport importerade bl a SFNUCH Wessex Timmy Tinker, Goldstones Es och Camrose Qualetta.
Till Kennel Sandemar kom bl a Stubblesdown Argus, INT NORDUCH Glennessa Waterbird of Stenbury och Whamstead Queen. Alla dessa importer plus många fler framgångsrika egna uppfödningar etablerade rasen i Sverige och lade även grunden för de uppfödare som började sin uppfödargärning i slutet av 60-talet och början av 70-talet.

1970-talet
I England var 70-talet GBCH Camrose Cabus Christophers era. Både genom att han själv tävlade mycket framgångsrikt i ringarna och vann 41 CC´s men kanske främst genom sin betydelse som avelshund.
Många uppfödare i England som var med före Christopher talar om tiden före och efter Christopher. Så inflytelserik var han för de brittiska uppfödarna. Han höjde kvaliteten och åstadkom en konsolidering av typen.
Christopher påverkade även rasen i Sverige genom ett antal söner och döttrar; t ex INT SNUCH Pengelli Lysander, GBSHCH NUCH Glenavis Barman, NUCH Alseras Capello, Rachenco Bonanza, Kristina of Kuldana och NUCH Precious Gold of Petrina. Inflytelserika avelshanar under 70-talet var Christopher barnbarnet NSFUCH Deremar Donald och NUCH Caliph Of Yeo, som var son till CH Stolford Happy Lad.

Stadigare fotfäste
Rasen började nu att få ett allt stadigare fotfäste i landet .Ett antal kennlar som idag är väletablerade startade sin uppfödning under slutet av 60-talet och början av 70-talet. Bland dessa kan nämnas Knegaren, Dainty och Dewmist. Alla började de sin uppfödning med hundar direkt från eller med avkommor till hundar från kennel Apport. Vid den här tiden kom även de första hundarna av mer utpräglad jaktlig härstamning in i landet. Det var kennel Duvkullan som importerade hundar med härstamning från den tidigare nämnda Holway kenneln.
Mot slutet av 70-talet och i början av 80-talet steg antalet registreringar kraftigt. Många av dagens framgångsrika uppfödare började sin uppfödning under den här perioden.

Avelsarbetet med Golden retriever har kännetecknats av att ett flertal seriösa uppfödare har lagt ned mycket arbete på att bibehålla det goda från de tidigare hundarna och därtill ombesörjt att det hela tiden har importerats nytt, högklassigt avelsmaterial från rasens hemland.
Internationellt sett är Svenska Golden retrievers av utmärkt kvalitet och har exporterats till många av Europas länder. Rasen har mycket att tacka pionjäruppfödarna Ulla & Sune Nilsson, Mona Lillehöök och Ylva Braunerhjelm för. Dessa uppfödare lade med stort engagemang och kunnande grunden till avelsarbetet under 1950- och 1960-talen. Många har sedan fått kunskaper och hjälp av dem.

Standard

SKK:s Standardkommitté har 2003-10-08 fastställt en nyöversättning och FCI-anpassning av standardens rubriksättning. Originalstandarden fastställd av The Kennel Club 1987-06-24 och fastställdes av SKK:s Standardkommitté 1991.

Grupp 8
ORIGINALSTANDARD 1987-06-24; FCI-STANDARD 1999-01-29;
SKK:s STANDARDKOMMITTÉ 2003-10-08, FCI nr 111

URSPRUNGSLAND/HEMLAND
Storbritannien

ANVÄNDNINGSOMRÅDE
Apporterande fågelhund

FCI-KLASSIFIKATION
Grupp 8, sektion 1. Med arbetsprov.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL
Golden retriever kommer från gränstrakterna mellan England och Skottland och dess ursprung kan dateras till senare delen av 1800-talet. Rasen har tillkommit genom linjeavel på gul retriever och tweed water spaniel. Aveln har syftat till att skapa en ras med utpräglad apporterings- och arbetslust, lyhördhet och intelligens samt följsamhet och vänlighet. Dessa egenskaper har säkert bidragit till att rasen rönt en sådan stor popularitet som familjehund.

HELHETSINTRYCK
Golden retriever skall vara symmetriskt byggd, välbalanserad, kraftfull och aktiv med flytande rörelser.
Den skall utstråla sundhet och ha ett vänligt uttryck.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR
Golden retriever är följsam och intelligent med en medfödd arbetsförmåga. Rasen ska vara vänlig, tillitsfull och ha självförtroende.

HUVUD
Huvudet skall vara proportionerligt, välmejslat och välansatt i halsen.

Skallparti:
Skallen skall vara bred men inte grov.
Stop:
Stopet skall vara väl markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall helst vara svart.
Nosparti:
Nospartiet skall vara kraftfullt, brett och djupt. Avståndet mellan nosspetsen och stopet skall vara ungefär detsamma som mellan stopet och nackknölen.
Käkar/tänder:
Käkarna skall vara starka med ett perfekt, regelbundet och komplett saxbett.
Ögon:
Ögonen skall vara mörkt bruna och sitta väl isär.
Ögonkanterna skall vara mörka.
Öron:
Öronen skall vara medelstora och ansatta ungefär i jämnhöjd med ögonen.

HALS
Halsen skall vara torr, muskulös och av god längd.

KROPP
Kroppen skall vara välbalanserad.

RYGGLINJE
Rygglinjen skall vara plan.

LÄNDPARTI
Ländpartiet skall vara kort, starkt och muskulöst.

BRÖSTKORG
Bröstkorgen skall vara djup med långa och väl välvda revben.

SVANS
Svansen skall vara ansatt och buren i jämnhöjd med rygglinjen.
Den skall nå till hasen och får inte vara böjd vid spetsen.

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL
Frambenen skall vara raka med god benstomme.

Skulderblad:
Skulderbladen skall vara långa och väl tillbakalagda.
Överarm:
Överarmarna skall vara lika långa som skulderbladen och vinklade så att frambenen är väl underställda kroppen.
Armbåge:
Armbågarna skall ligga tätt intill bröstkorgen.
Framtassar:
Framtassarna skall vara runda och kattlika.

BAKSTÄLL
Bakbenen skall vara starka och muskulösa.

Knäled:
Knälederna skall vara väl vinklade.
Underben:
Underbenen skall vara kraftiga.
Has:
Hasorna skall vara lågt ansatta. De skall vara rakt ställda sedda bakifrån, varken inåt- eller utåtvridna. Kohasighet är absolut inte önskvärt.
Baktassar:
Baktassar, se framtassar.

RÖRELSER
Rörelserna skall vara kraftfulla med bra påskjut. De skall vara regelbundna och parallella fram och bak.
Steget skall vara långt och fritt utan antydan till höga frambensrörelser.

PÄLS
Pälsstruktur:
Pälsen skall vara slät eller vågig med rikligt behäng och med tät, vattenavvisande underull.

Färg:
Alla nyanser av guld- och gräddfärg, dock inte röd eller mahognyfärgad. Endast på bröstet är några få vita hårstrån tillåtna.

STORLEK/VIKT
Mankhöjd:
Hanhund: 56 – 61 cm. Tik: 51 – 56 cm

FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

NOTA BENE
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Källa: goldenklubben.se