Hundus Idiotus

Hittade denna underbara sjukdomsförklaring på ett forum och jag lider av samtliga dessa symptom! 😉

SJUKDOMEN HUNDÄGANDE:

Hundägande, latin Hundus Idiotus, är en sjukdom med ett långdraget förlopp. Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att tillfrisknadsprocenten är låg.

Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Sjukdomen slår ut på allvar när patienten har köpt hund. Då ses denne ute i vilket väder som helst, till och med då det är hagel och drivis, under bästa sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt en zombie med sin hund.

Ett annat synnerligen vanligt symptom är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg, varierande från högröd till en blåaktig nyans, vilt skrikande ”kom hiiit”. Erfarenheten säger att man inte bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren då detta är totalt meningslöst i situationer som ovan beskrivits.

Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller ens presenterats för varandra.

Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med pipfunktion) för att slå in dessa i vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri spara dessa till exempel till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en, begripligt nog, oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens födelse- och eventuella namnsdag.

I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses dessa människor packa sina bilar fulla med matsäck inkluderat en extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund, sömniga ungar samt motsträvig livspartner. Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen oftast enligt följande exempel:
Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själva ett par varv och får då olikfärgade plastband, som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är cirka 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500 till 800 kronor.

Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själv (vilket verkar som ett mycket bättre sätt än att ensam springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.

Behandling:
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och att behandlingen kan vara resultatlös. För att få största möjliga chans till att bota en person som drabbats av hundägande, bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet. Omyndigförklarande är inte att rekommendera, trots att det har varit vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.

Text: okänd